Det börjar med något så litet, och sedan spinner det på. Reagerar tvångsmässigt på det gamla vanliga, får panik, sätter mig i ett hörn och stirrar ut genom fönstret. Kalabalik, och så känns det som att jag sårar andra på vägen. Helt plötsligt byter paniken riktning och sedan så sitter jag och anklagar mig själv för att vara elak, korkad, dålig, onormal, knäpp och allt det andra jag intalat mig själv att jag är. Jag är ju iväg ifrån det nu. Jag har ett värde. Jag är inte värdelös, och jag har kommit långt genom att inse det. Men ibland bryts man ihop utan att kunna värja, och tårarna kommer. När allt lugnar sig går det fortare än någonsin att finna värdet i den man är, igen. Det kan gå på mekanik det där, att reagera värdelös när något inträffar, men det är även mekanik att hitta tillbaka.
Uppsala idag, musikterapi på teamet och ett par nya gympaskor. Efteråt gick vi in på city gross och en del objudna tankar kom över mig. Jag reagerade automatiskt som att det vore diktatorn (liten bokstav på dig din jävel, hähä), men om det nu var det så icke att jag gav monstret uppmärksamhet. Tidigare hade jag gjort just det, närt honom med uppmärksamhet; pratat med mamma, analyserat det, ringt teamet i värsta fall och så vidare vidare. Och som många vet fortsätter den som får uppmärksamhet. Så jag ignorerade fullständigt, tänkte att det antagligen bara är tankar, och började prata med mamma om annat. Vilket ledde till att jag glömde bort det. Jag glömde bort det. Och nu finns det inte. Diktatorn är borta, gone with the wind, och jag tänker aldrig ge honom näring igen. Aldrig.
Mer tänker jag inte skriva om honom här heller, för han finns inte.
Något annat som jag bestämt ska vara ett minne blott en dag är dessa fruktansvärda, tråkiga jävla mediciner. Mediciner för världens alla problem, det går inte att medicinera bort försvunna år eller traumatiska minnen. Jag orkar inte se dem längre. En i taget ska nu minskas, även om det ska krävas avgiftning - en vacker dag ska jag få leva i nuet, i verkligheten, i livet. Ingen dimma. Nu är det min tur.
Nu är det min tur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar