Nästa steg, i det märkliga livet

Foto: Y. Ejner Lind, 2012

Det är väl min fortfarande lite halvtaskiga självkänsla som sätter stopp där. Jag vill kunna finnas till, hjälpa, mer med mina texter och kanske ta bloggen ett steg till... men jag har inte vågat. Då jag lämnat ett spår på en hemsida eller blogg vet jag att läsarna blir fler, men jag förstår nog fortfarande inte riktigt vad människor menar med "dina ord betyder" - samtidigt som jag börjar göra det. Ordentligt. Nästa steg? Jo, jag är nog redo.

Skriver för fullt på en självbiografi nu. Jag lämnar ut långt ifrån allt och vet inte hur mycket jag kommer censurera om jag en dag skickar in den - men för min egen skull, det är terapi. Jag och musik-D har pratat om att använda min skrivarkraft till låttexter och jag är redo där med. Jag älskar att skriva. Jag får inte hållas tillbaka av något jävla självförakt, jag måste börja förstå att jag är här nu, alla tvivel får komma i andra hand. Inte tänka - bara göra - vara i nuet. Kanske har inspirationen inte varit på topp, jag har prioriterat lite galet - men nu ska jag fasen lägga krut på skrivandet!

Vad tycker ni jag ska skriva mer om? Hur ska jag utveckla bloggen?

Min SHEDO-vecka är här, jag skriver om att beröra! Läs det här. I det senaste inlägget berättar fina Emelie (redaktör och samordnare på SHEDO) om hur hon blivit berörd av sin Morfar.

Ibland slår den himlastormande förälskelsen i livet till, bara stunder av lycka att bevara, de kan dyka upp när som helst. Livet är märkligt. Det är ena sekunden nedslående livsleda för att sedan gå över i en lättnadens glädjeslag. Kanske blir man aldrig klok på livet.

"Ibland är lösningen att inte leta", citat från änglamorbror, december 2011.

Värme och kärlek, Nisse Hult