I onsdags var det begravning för L. Så sorgligt, så vackert, så gripande. Mamma och jag mötte upp C och N i Bro station, mamma fick komma med som stöd och för att hon träffat L ett par gånger. Vi åkte hela vägen till där kyrkan fanns, var fint att få prata med tjejerna på vägen. När vi kommit dit hälsade jag på L's pappa, sedan gick vi in i kyrkan och slog oss ned på en bänk i mitten, bakom hennes familj. Begravningsakten var så oerhört smärtsam, att se bilden på min vackra ängel väckte genast tårar till liv. Fin musik, vacker diktläsning, bra tal av prästen. När rosen skulle läggas på kistan brast det helt, och för första gången kände jag hur jag inte kunde få stopp på tårarna, inte tänkte få stopp på dem. Sorg har varit tabu för mig, men nu ville jag att tårarna skulle rinna. För att släppa fri alla känslor, det är det som hänt som är fel. Detta ska inte få ske. Men nu har det skett, och begravningen blev så definitiv, en känsla ven inuti av att det faktiskt hänt. L hade dött.
Efteråt var det minnesstund, vi åt mat, pratade lite smått och drack kaffe. Mindes L. Hann prata med hennes familj/närmsta vän innan det var slut, vilket kändes fint. Så mycket går upp för en, så många känslor väcks. När vi åkte hem var jag utmattad, en overklighetskänsla fanns kvar men kanske har jag insett nu... kanske insåg jag när rosen lades på kistan och jag förstod att kistan var hennes. Älskade vän, jag saknar dig!!
Ja... nu när det gått mer än tre veckor sedan jag skrev som vanligt, kanske jag ska berätta lite om vardagen. Omständligt att berätta om varje dag, så jag tar upp lite viktiga punkter:
- Samma dag som jag fick beskedet, innan jag kom hem, fick jag träffa F's mamma, vilket var väldigt trevligt och fint! Speciellt.
- Veckan därpå kom F till mig, sov över två nätter. Så otroligt, otroligt fint att ha honom här, känner verkligen stödet han ger mig, ser ett ljus i det mörka när vi håller om varandra. På torsdagen åkte vi till Sigtuna, himla fin stad/ort. Vi fikade på "tant brun", promenerade runt, tog kort och satt på en parkbänk och pratade och myste. Väldigt mysigt. Behövde det, när saker var och är som de är.
- Åkte till landet på fredagen med pappa + lillebror, vi släppte av F i Uppsala innan vi for vidare mot Norrskedika. En fin och lugn helg med släkten. Loppis, promenader och glass i Östhammar och Öregrund, middag med skratt som läker. En del i mig har inte vetat hur jag ska hantera allt, känt skam då jag vågar le och låta bli att tänka på det smärtsamma för ett tag, men jag vet och har fått höra av alla att det är de bra stunderna som får en att klara av de dåliga. Vi åkte hem på söndagen, vilket också kändes skönt.
- Har lunchat med A, väldigt fint. Märker vilka som verkligen finns för mig, A är en av dem. Efteråt pratade jag med K, min psykolog, vilket också var skönt.
- F hälsade på en onsdag och åt middag med mig och familjen, även min bror fick träffa honom. Speciellt och härligt! Både familjen och F står mig så nära, att sammanföra dem är så fint.
- PRIDE i helgen, ytterligare ett sätt att komma iväg och njuta av att ha kul, behövligt. F, jag, M3, J, M6, R (M6 pojkvän sedan några månader tillbaka, superkul att träffa honom!) kikade på paraden (såg Gardell, hell yes!), sedan begav vi oss (alla utom J) till en park där vi åt middag, och vidare till en pub där vi satt i flera timmar och drack öl/drinkar och pratade om intressanta ting! Härligt med människor det går att ha vettiga konversationer med. Jag och F skulle egentligen på bögklubb, men klubben öppnade 23 och vi var båda trötta, så vi drog hem med 23:nånting-tåget. Resan var rätt intressant må jag säga, det finns lustiga människor. Vi var hemma rätt sent, och somnade ännu senare.
- Dagen efter begravningen (i torsdags) träffade jag N och C igen, för trevligt prat och fika/middag hos C. Väldigt fint och mysigt att prata med dem och umgås lite. Tack fina ni!
- I måndags var det musikgrupp som drog igång igen, och i fredags var det sång. Efter sången pratade jag med K, och träffade sedan A hela dagen. Gick runt i stan, åkte hem till henne för fina pratstunder. Vi tog oss till stan till halv sju för att möta upp våra diverse pojkvänner. Kramade om F i stationshuset, sedan kilade vi till ett café och jag blev bjuden på fika! Mysigt att prata och kramas lite, innan vi gick hem till honom och myste ännu mer. En väldigt fin fredag och lördag, med mängder av kramar och fina ord. Gud så jag älskar den killen! Kom hem igår, och somnade sent.
Mitt sätt att hantera det som hänt har både bestått av att ta det lugnt, låta mig gråta och sörja. Men också att komma iväg, fortsätta med vardagen och låta L's energi hjälpa mig hantera livet som kommer efter att någon gått bort. Har fått mycket stöd, både i att trösta och i att distrahera. Vissa stunder de här veckorna har jag bara gråtit, andra har jag skrattat, känt glädje och en frid i att L slipper lida. Det har blandats och ibland bara känts overkligt, må säga att jag fått ett annat perspektiv på livet mitt i allt det smärtsamma.
Tvångstankarna blev näst intill outhärdliga ett par veckor efter, men har börjat ge med sig. Handlade om att försöka kontrollera allt annat, när något hänt som inte går att kontrollera. Just nu står jag upp, tänker kämpa för både mig och min ängel. Idag har jag kraften att fortsätta kämpa, även när något ofattbart hänt. Och fina L, jag tände ett ljus för dig igår. Jag kände både värmen från lågan, och värmen från dig. Du är föralltid saknad och älskad <3
Nu ska jag över till pappa och äta sushi, sedan kommer de kommande dagarna gå ut på att i min egen takt packa och förbereda - för på torsdag ska jag, F och en vän till honom resa till deras två vänner i Österrike! Österrike... helt otroligt. Ser fram emot det så mycket! Det känns skönt att komma iväg från allt, och dessutom med min älskade pöjk. Skriver mer innan jag åker.
Värme, ljus och kärlek, Yasmine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar