Ett ämne jag brunnit för, brinner för och förmodligen alltid kommer brinna för - är utsatta barn i skolmiljö. Som jag tidigare i bloggen nämnt ett flertal gånger, är ämnet "mobbning" något jag starkt berörs av även nu, när det gått många år sedan jag själv blev mobbad. Det finns få saker som kan få mitt inre att rivas upp och mina ögon att tåras så mycket, som när jag läser en artikel om ett mobbat barn. För mig är det ingenting empatiskt som känns på ytan, utan det letar sig in så djupt att jag ibland avstår för att jag inte förmår mig att ta in det just då. I framtiden, alltså långt in i framtiden (när jag bearbetat det svåraste bitarna klart) kommer jag förmodligen ha lagt biten om psykisk ohälsa, konsekvenser av trauma såsom PTSD, självskadebeteende och ätstörningar, bakom mig. Då är min del i det arbetet klart. Då kommer mitt fokus ligga på det barn jag en gång var, kanske kommer min sista bit i att bli hel och integrerad med mitt inre barn, vara att hjälpa andra utsatta barn. Både de som utsatts för mobbning, utfrysning och de allra svåraste delarna jag gick igenom i min uppväxt. Och vägleda skolan i hur man kan hjälpa ett barn som är utsatt.
I detta tema tänker jag lägga fokus på flera punkter. Tanken väcktes inte genom att läsa om just mobbning, utan att läsa ananke (ocd-förbundets) tidning som kommer några gånger om året. Där handlade det om att i skolmiljö lida av funktionshinder (de fokuserade på, och jag kommer fokusera på OCD, eftersom det är där jag kan hämta mina erfarenheter) och hur ett barn med funktionshinder behandlas, och bör behandlas. Mycket (för att inte säga allt, eller i alla fall det mesta...) av det jag läste, hur ett barn med OCD fungerar och hur det lätt kan bli bemött, stämde på pricken med min historia. Kände ett riv av konstruktiv upprördhet, och en känsla av upprättelse när jag läste. I mitt fall hade det antagligen inte behövt gå lika långt, om skolan gripit in. Jag använder artikeln jag läste som en eventuell inspirationskälla i kommande text, men främst tänkte jag berätta om mina tankar på mitt egna sätt.
Hoppas det kan väcka en och annan tanke!
Kärlek, Yasmine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar